Jag har inte skrivit på ett tag men nu är det dax för lite uppdatering. Lilla siamespojken växer och han tar mycket av min tid. Han är en livlig liten pojke mycket vildare än mina övriga siameser som jag haft. Han behöver mycket stimulans och han får vara ute mycket i koppel och det älskar han. Vi har en skog nära och här finns mycket fåglar och insekter så han har fullt upp. Han börjar lugna sig lite nu men jag tror att han snart är könsmogen för han har börjat få en mörkare röst. Vi skall på utställning på söndag så vi får se hur det går. Jag skall hålla mig undan från fertila honor så långt det går. Jag har fortfarande inte hittat det perfekta namnet, jag har många förslag men ibland tar det tid. Hans personlighet och namn skall ju stämma, jag har alltid varit noga med det.
Den här lilla pojken är en sådan siames som jag bara har hört talas om tidigare. Han påminner lite om Alvar som nu bor i Norge och som han även är släkt med. Alvar och Tsaheylus farfar har samma mamma. Han klättrar gärna upp och sitter på min axel och pratar med en hög stämma men han är också mjuk och vill sitta i knät. Han är ju bara en kattunge än så jag vet inte riktigt hur han kommer att bli som vuxen men att han är mycket olik Albin och Alice det ser jag. Tsaheylu är hans stamnamn så det kallar jag honom här tills vidare. Det är fascinerande att se hur olika siameser kan vara, det är verkligen olika individer precis som vi människor. Jag har bestämt att jag skall ha namnet klart innan söndag då vi skall på utställning.
 |
 |
| Matteo på utflykt i Marstrand |
Det är skoj att se honom, även om jag inte kollar lika ofta här som jag är inne på Facebook. Hans mamma, Froufrou, är riktigt livlig. Nu när hon inte har ungarna längre rusar hon runt hemma med sina två ungdomar som bor kvar och är lika busig som de. Men hon gillar också att krypa upp i sängen och lägga sig nära när vi ska sova och spinner gott. Pappa Corael är lugnare och gillar att mysa, speciellt nu när han har ett kastrationschip som gör att han har tid för annat än att tänka på damer. (Jag har tanken att göra om samma parning en gång till, eftersom den blev så bra.) Syskonen som bor kvar hemma är i värsta riv- och bitåldern, tror de ömsat tänder. Ateyo är kastrerad, så att det inte sker någon olycka med syrran, för även han har visat tecken på könsmognad, även om hon nog dröjer längre, som honor brukar. Ateyo är riktigt livlig och ett stort busfrö, fast oerhört charmig, Na'vi tror man är lugnare, men hon är bara smart och gör sina hyss när ingen ser. , men jag tror att hon är mer av pappa och han är mer av mamma i sättet. Vi ska på Birkas utställning i november. Jag hoppas i alla fall att du tycker om din lilla kompis mycket, både när han busar och när han vill gosa. Alla har verkligen sin personlighet, det märks ju här där jag har flera, Opus som är en knäkatt, Sadie är lugn, Tommy blyg men gillar att apportera och så lilla familjen då :)
SvaraRadera/Anna